Hänni

Inatt drömde jag om fotoläraren Stefan från gymnasiet. Båda grät för det var så länge sen vi sågs. Han frågade vad jag gjorde nu för tiden och jag svarade lite stapplande att jag sökt ett foto-reklam-jobb för ica men att de inte hade svarat än, och att jag precis fått jobb på ett bageri som liknade 7eleven. Fan va jag saknar fotolektionerna..! Och studion.. Men mest saknar jag fotolabben. Svart/vit framkallning i infrarött sken... Hur kul vi hade. Friheten. Lugnet i labbet. Den speciella doften av kemierna. Svalpet från de olika kemibaden när man vickade på plastkaren för att fotot skulle dränkas i kemierna. Känslan när bilden sakta framträdde på fotopappret i takt med att man gungade kemin i vågor över det. Sorlet från vattenbadet. Lukten av varmt fotopapper när det tokades i torkmaskinen.
Färgframkallning i kolmörker. Man gick som i blindo. Ändå såg man, fast med händerna. Man visste precis vart allting var. Ibland gick vi in i varandra x]
Det lilla klautrofobiska 1 kvm-rummet där vi i kolmörker öppnade fotorullarna och tog ut negativen. Och de där förbannade och krångliga spiralerna man rullar in negativen i för att kunna göra dem ljuskänsliga i kemier. De som var så jävliga x] Till och med dem saknar jag. (Jag måste nog döpa om min blogg till Nostalgibloggen istället haha)