Vacker tröst.
Nu har jag lugnat ner mig. ...Och avdramatiserat mig haha.
För två timmar sen stod jag och mamma i vardagsrummet med två fönster öppna mot havssidan av vårt berg. Det var helt stilla, kolmörkt och stjärnklart. Men bakom träden, långt ut över havet lyste enorma blixtar upp himlen som blev helt lila. Sjukt vackert, men rätt skrämmande också. Det var ju inte molnigt, så blixtarna såg ut att komma från en klar himmel, från ingenstans, och eftersom det var helt tyst så hörde vi ingen åska... Hur ballt som helst, men lite skumt. Vackert var det i alla fall... Så kvällen blev inte helt förstörd hihi.
Kommentarer
Trackback